Bokutgivning: Omar Ba, ”Jag kom, jag såg, jag tror inte längre på det”.

”Det ska inte längre vara skrämmande att återvända […] jag vill få unga afrikaner att förstå att Europa inte är värt att riskera livet för. Till alla stackars afrikaner som frestas av illegal invandring ger författaren det här störande meddelandet:

Rusningen till Europa måste få ett slut. […] Om ni tror att Europa är lösningen på era problem så kom inte! Dröm hellre om Afrika”. Ja, men det är bara det att Omar Ba, som bor i Frankrike sen sex år tillbaka, aldrig har ”drömt om Afrika”. Han drömde snarare om Europa för att till sist komma dit med fara för sitt liv. Han ville till varje pris nå eldorado som tusentals unga afrikaner. Han har varit med om resor i kanot, kvarhållningscenter och andra förödmjukelser som man måste finna sig i. Till slut kom han, såg han och slutade tro på det för han hittade inte några av de många vackra bilder om eldorado som cirkulerar i Afrika.

Efter ”Törst efter Europa: en illegal invandrares vittnesbörd”, där han berättade om sin treåriga resa för att emigrera till Europa, ger Omar Ba ut en ny bok. I ”Jag kom, jag såg, jag tror inte längre på det” uttrycker han sin besvikelse inför ett Europa som visar sig vara långt ifrån det paradis han hade tänkt sig, och avslöjar öppet den ihärdiga myten om ett europeiskt eldorado. Tvärs igenom den fantastiskt berättade skildringen försöker han avslöja de lögner och illusioner som utmålar Europa som det nya Eldorado. Vilken invandrare vågar berätta för sin familj om sin fattiga och olyckliga vardag? Arbetslöshet, inkvartering, dokument… När de återvänder till sitt land på semester med en massa gåvor har de ofta fått ta stora banklån. Likt rovdjur förvandlar de nära och kära en förälder som utvandrat till en ”mjölkko”. Och trakasserierna fortsätter per telefon: ”idag händer det att jag inte svarar på samtal från Afrika” skriver han.

Enligt Omar Ba finns problemet i folks huvuden. Unga afrikaner ser hela tiden västerländska filmer på bio och tv där allt är ordnat, lyxigt, lugnt och njutbart. Den förödande effekten som myten om ett europeiskt eldorado har, får som konsekvens att tusentals afrikaner som hyser hopp om ett guldkantat liv varje år kastas i havet och ibland dör. Han plågas ännu av en obändig lust att åka tillbaka och

en nödvändighet att stanna, och han pläderar för att den dödliga lögnen ska upphöra och att hans vänner och familj som fortfarande finns i hemlandet börjar ”drömma om Afrika”. Kort sagt, författaren ifrågasätter den afrikanska skolan som genom att vända sig mot Europa föraktar den afrikanska verkligheten och i slutändan hetsar unga akademiker att sticka därifrån.

Om bokens värde huvudsakligen ligger i angivandet av de falska bilder som oavbrutet förmedlas av ett drömlikt Europa, kämpar ändå författaren att övertyga med de verkliga orsakerna till att stanna kvar i hemlandet, att tänka på och ”drömma om Afrika”. Han bemödar sig med att måla upp ett ekonomiskt sjukt Europa som är orättvist, emellertid utan att peka finger mot de ändlösa felen som, än värre, får tusentals unga afrikaner att fly. Räcker det med de sorgliga berättelserna från olagliga invandrare som bor i Europa för att avskräcka de unga som frestas av myten om eldorado? Författaren går snabbt igenom – som en politikers hemska anförande – en begränsad syn av unga afrikaner (som om alla unga på hela kontinenten har som mål att lämna sitt hemland), och det gör boken tidvis outhärdlig. Den politiska diskursen är helt klart förträfflig och kan gott och väl dra fördel av den här boken, men när det gäller litteraturen vinner den inte särskilt mycket, förutom några härliga meningar som författaren har skrivit främst i början av boken.

”Jag kom, jag såg, jag tror inte längre på det” av Omar Ba, förläggare Max Milo (april 2009)