Teshome Wondimu
Även om du i Stockholm är känd genom ditt arbete med Selam, dörröppnaren för afrikansk musik, kan du presentera dig för läsarna av 100 % Culture som kommer från hela världen?
Jag heter Teshome Wondimu och är född och uppväxt i Addis Abeba i Etiopien.
Jag bor och är verksam i Stockholm sedan 1990. Mitt intresse för musik har varit stort sedan jag barn, jag började spela klarinett redan när jag var 10 år, och i 17 års ålder blev fick jag jobb som yrkesmusiker i etiopiska marinkåren, stationerad i Asmara i Eritrea. 1986 fick jag ett stipendium för att studera musik i Ryssland, jag bodde i Moskva under 4 år och studerade på den miltitära musikakademin med inriktning mot att bli dirigent.
I Sverige har jag studerat musik på Skeppsholmens folkhögskolas musiklinje. Jag har också utbildat mig som servitör och arbetade på Jazzklubb Fasching. 1996 deltog jag i en utbildning som hette ”Kulturadministratör för ny mångkultursektor” ett arbetsmarknadsprojekt på 30 veckor i RFoDs regi, med huvudvikt på att finna vägar för arrangörer med utländsk bakgrund att genomföra olika typer av arrangemang. Där fick jag bland annat lära mig hur det svenska kulturlivet fungerar. Efter utbildningen bildade jag Selam för att kunna arrangera konserter, festivaler och fester på offentliga scener med inriktning på afrikansk och latinamerikansk musik.
Som alla organisationer av Selams slag, finns det säkert en historia bakom. Kan du berätta den för oss?
I slutet av april 1997 avslutades min utbildning med två stora arrangemang vi kallade FolkoFolk, på Dansens Hus och på Münchenbryggeriet, där ett urval lokala världsmusikgrupper inbjöds att uppträda. Selam startades då som en arbetsgrupp inom RFoD, med mig som initiativtagare och projektledare med arrangemang som African Night på Jazzclub Fasching och FolkoFolk på Münchenbryggeriet som återkommande arrangemang under och med stöd av Kulturhuvudstadsåret 98.
Under – 99 bildade Selam en egen förening, med mig som konstnärlig ledare och ordförande. Jag delade min tid som verksamhetsledare och producent på Selam och som producent på Rikskonserter som då också samarbetade med Selam i olika projekt.
Idag är vi fyra anställda och sitter i lokaler i Dieselverkstaden i Sickla. Arbetet hittills har överträffat alla förväntningar, Selams arbete har visat på betydelsen av nya former av arrangemang – som en av de viktigaste oberoende kulturorganisationerna i landet arbetar Selam för att öka utbudet inom området världsmusik och dans genom konserter, festivaler, workshops, showcase, klubb och seminarier. Vi arbetar med både lokala och internationella artister med mål att genom kulturutbud spegla den kulturella mångfalden inom musik och scenkonst och att nå en bredare publik i landet.
Vi lägger stor vikt vid att verka som kulturpolitisk aktör och att vara en aktiv nationell nätverkspartner mellan organisationer i Sverige, Norden och övriga världen. Inom detta fält har vi tagit initiativ till och drivit mötesplatsen ”Tune In”, det nordiska världsmusik nätverket ”Nomad” samt ”Swedish-East African Music Network”.
Selam har genom alla år också fungerat som ett stöd för mindre arrangörer och invandrarföreningar genom att verka som rådgivare, förmedlare och kontaktskapare.
Sedan 1997 har Selam med olika slags projektstöd utvecklat sin verksamhet, både i form av aktiviteter, kompetensområde och personal. Vi som arbetar på Selam besitter inte bara en interkulturell kompetens och har olika yrkesbakgrund, vi har själva en blandad etnisk bakgrund och därtill många språkkunskaper.
Med Selam, dess festivaler och konserter, och alla musikaliska aktiviteter som du genomfört, har du känslan av att ha uppnått dina mål?
Mitt och Selams mål har varit att lyfta fram osynliga kulturer på offentliga scener i Stockholm, jag tycker vi har lyckats ganska bra men det finns mycket kvar att göra.
Vad kan du dra för slutsatser efter tio års arbete med Selam?
Det har hänt mycket under de tio åren, vi har skapat en trend som är här för att stanna..
På tal om tioårsjubileet; i år kommer Selam-festivalen vara större än någonsin. Vad kommer vara den stora skillnaden på den 10-års jublilerande festivalen och de som varit förr om åren?
I år, förutom konserter, blir det ett loungeområde med fritt inträde där både filmvisning, seminarier, modevisning och mycket annat spännande ingår i Dieselverkstadens lokaler!
Efter tio års existens vill du utöka Selams aktiviteter till att inte bara handla om musik. Du kommer även att arbeta med att sprida kulturaktiviteter i Afrika och inte bara här i Stockholm. Kan du berätta om dina planer?
Selam driver sedan sommaren 2004 ett treårigt Sida-finansierat projekt för att stärka infrastrukturen inom musikområdet på lokal och regional nivå i Östafrika (Etiopien, Kenya, Tazania och Uganda); Swedish East African Music Network (SEAMN) med fokus på
att bidra till ett ökat kunskap- och erfarenhetsutbyte inom musikindustrin och att stödja initiativ inom musikutbildning för lärare och studenter på alla nivåer. Projektet underlättar etableringen av – samt aktivt medverkar i – nationella och regionala nätverk bl a genom att organisera seminarium och debatter
Vi samarbetar med och stöttar bildandet av lokala musikorganisationer och musikerförbund som i sin tur kan utgöra starka demokratiska och progressiva krafter i kulturlivet och samhället i stort
Idag driver Selam ett tiotal konkreta projekt tillsammans med våra samarbetsparter i Etiopien, Kenya, Uganda och Tanzania. SEAMN har en anställd koordinatör i varje land, våra kontakter och samarbeten spänner mellan allt ifrån informella musikergrupper till universitet och kulturdepartementen i regionen. Inom ramen för projektet och med stöd av Svenska Institutet bjöd vi med oss svenska rapparen Timbuktu till Addis i våras under en av konferenserna där han både uppträdde och höll i workshops för ungdomar- helt fantastiskt! Utbyten av den här typen är något vi jobbar för att vidareutveckla, det finns massor av saker att göra och behovet och suget efter utbildning på musikområdet är stort i Afrika, dessutom är det en win-win situation – alla lär sig av varandra och får med sig något värdefullt.
Vilka har varit dina stora besvikelser under dessa tio år?
Kulturmyndigheterna och statliga institutionernas otillräckliga engagemang på mångfalds området.
Vad har varit mest tillfredsställande under dessa tio år?
Att ha varit med om att konkret driva på förändringsprocessen av kulturutbudet i Stockholm.
Vad säger man idag när man hör namnet Selam?
Jag ser oss som ett aktivt kulturproducentkollektiv som levererar kvalitativ musik från olika delar av världen.