Oumou Sangaré : “Jag krigar med ett mjukt vapen som inte dödar, musiken!”

I början av sin karriär jobbade hon febrilt med bl. a. att sjunga på bröllop och dop i Bamako, men nu är hon en firad och erkänd sångerska även internationellt. Hennes musik hämtar inspiration från jaktsånger från sydöstra Mali och hon låter sig användas i kampen för den afrikanska kvinnan. När hon deltog i tioårsjubilerande Selamfestivalen i november förra året fick 100%Culture möjlighet att träffa henne.

Efter 20 år i musikbranschen, vad vill du att vi ska minnas framför allt?
Det viktigaste är att jag sedan 20 år kämpar för att föra ut den afrikanska musiken. Och jag vill verkligen betona att Afrika har ett rikt kultur- och musikliv men dessvärre är denna musik, som trots att den väcker mycket uppmärksamhet idag, ännu inte riktigt erkänd. Det är orättvist att den afrikanska musiken inte får mer erkännande att ha legat till grund för genres som jazz, reggae, rap mm.

Din kamp för att föra ut den afrikanska musiken, har den burit någon frukt utanför afrikanska kontinenten?
Vi är på turné sedan mars 2009 och vi har rest i USA, Canada och flera europeiska länder, i Stockholm gör vi vår 53:e konsert, och det är inte vår sista. Det är bevis nog på att den afrikanska musiken börjar exportera sig till västvärlden. Med tanke på att det finns fler än jag som är ute och turnerar så tycker jag att en förändring är på gång. Idag talar man mer och mer om världsmusik och mångkultur och där spelar Afrika en stor roll. Afrikansk musik blandas lätt med andra genrer och gör att vi allt oftare ser mer färgstarka scenframträdanden och mer afro-influerad musik. Jag tror att Afrika kommer att bidra mycket till morgondagens musik.

Vad vill du lyfta fram från Stockholmskonserten som bekräftar det du just sagt?
Till att börja med är Konserthuset en mytisk lokal där nästan alla stora artister framträtt. Därtill spelade vi för utsålda hus. Sedan mot slutet av konserten fylldes scenen av flera vita personer från publiken som kom upp och spelade på de afrikanska instrumenten i total harmoni med mina musiker. Vad kan man mer begära som ett gott exempel för att styrka det jag menar.

Förutom att jobba för den afrikanska musiken har du även hela tiden kämpat för den afrikanska kvinnans ställning och tillvaro. Hur går det med den kampen?
Jag borde kanske gjort som många andra, valt att engagera mig politiskt för att bekämpa orättvisorna i samhället, men jag tycker det finns viktigare saker än politik. Jag har alltid försvarat kvinnan och velat förbättra hennes levnadsvillkor. I Afrika har vi mycket kvar att göra på detta område. I detta ögonblick finner vi exempel på polygami, omskärelse, våld och listan kan göras lång, men jag stannar där. Även om jag är fäst vid mitt lands kultur så tycker jag ändå att mycket måste ändras. För att uppnå förändring måste folk jobba för det och jag är en av dem. Även kvinnor måste kämpa för sina villkor, de ska inte fortsätta att hålla männen under armarna för det är dem som är orsaken till deras underordning, egentligen ska ju kvinnor och män komplettera varandra. Dessutom är det ju kvinnan som spelar en stor roll vid barnafödandet, det är ju hon som ger liv. De länder som förstått detta har kunnat se sina länder utvecklas och kvinnor ta plats.

Hur ser du då på framtiden för den afrikanska kvinnan?
Jag tycker att hon har en lysande framtid framför sig. Även om det bara är små förbättringar som sker ute på landsbygden, där traditionen bjuder att kvinnan tjänar mannen. Men i städerna har det hänt mycket på senare tid, kvinnor höjer sina röster, och vi finner fler och fler kvinnor på beslutsfattande och strategiska poster. Men jag erkänner att det inte alls räcker. Det är därför som jag fortsätter att kämpa för den afrikanska kvinnans rättigheter. En afrikansk kvinnas liv är mycket svårt och förändringar måste till. Vår generation har ansträngt sig för att uppnå denna förändring och inom en snar framtid kommer vi att se att förhållandena har förändrats mot hur det var förr.

Att kämpa för kvinnors villkor i ett så traditionsbundet land som Mali, är det en lätt uppgift idag?
Det börjar bli lättare och lättare och det är tom ett nöje att försvara kvinnosaksfrågorna i Mali. Idag är ämnet inte längre tabu. Däremot var det en nära nog utopisk kamp för 20 år sedan. Jag kunde sjunga om det men ingen vågade prata om det offentligt. Det var alltså inte tillräckligt för att förändra ett traditionellt land som Mali, där förståelsen för mäns och kvinnors lika rättigheter inte finns. Idag ger jag regelbundet konserter i Bamako och i min hemby och allt oftare ser jag män som följer med sina fruar dit. Fler och fler män är feminister i Mali.

Låt oss tala om politiken. Vi har nästan aldrig hört dig göra stora politiska uttalanden… eller?
Politik! Nej, jag talar aldrig politik. Jag uttrycker mig alltför uppriktigt och i Afrika tycker man inte om uppriktighet inom politiken. Som kvinna och med tanke på kvinnors villkor tycker jag att det finns mycket jobb att göra. Mitt engagemang är mycket mer socialt och det är bra med tanke på den artist jag är, som vill vara fri att säga vad jag vill och kriga med detta mjuka vapen som inte dödar, musiken. Jag behöver inte ägna mig åt politik för att vara en känd artist. Alltsedan början på min karriär har mina fans uppmuntrat mig och de tycker jag är bra som jag är. Det kan gå flera år utan att jag ger ut ett album, tusentals brev skickas till mig under tiden och de säger att jag är ett föredöme för många kvinnor. Det är nog tack vare dem som jag fortfarande uppträder, annars hade jag kanske bytt kamp.

Vad tyckte du om att Barack Obama blev president i USA? Den förste amerikanske presidenten med afrikanskt ursprung.
De var en av de vackraste dagarna i mitt liv, men också en stor dag för afrikaner och alla som har band med Afrika. Jag anser att valet av Obama var en seger för Afrika, ett moraliskt stöd som alltsedan slaveriet lider av orättvisor. Det är guds rättvisa som skipats och kampen fortsätter.