Nèfta Poetry, allt inom henne
Crédit photo : Emission Don’t Lie With Dee Lay
Foto: Sändningen av « Don’t Lie With Dee Lay »
Kunskapens språk går via vår förståelse av världen under etiketterna « materiell och immateriell ». Dessa förenar identiteten med « synligheten » i en « framtid » med möjligheter där det « påhittade » tronar mitt i denna « osynlighet » som en sockel för « jaget ».
« Nèfta Poetry » : Harmonin i hennes rytmik är väldigt poetisk.
I det privata är Stéphanie Melyon-Reinette (alias Nèfta Poetry) en expert på denna« förtätade kunskap » och hon går ingen obemärkt förbi. Hon är vacker som en hind, och denna graciösa och mångkunniga kvinna personifierar något som man inte kan kalla något annat än « levnadskännedom ».
Hon är en symbol för vår tid, och inom yrkeslivet är det frågan om kulturkunskap som verkar uppta sociologen Nèfta Poetrys tankar. Denna artist, poet och dansös, som föddes i det paradisiska Pointe-à-Pitre i Guadeloupe 1981, upphör aldrig att mångfaldiga det kunnande som hon besitter djupt i sitt väsen.
Hon är en forskare i sina bästa år och avlade sin doktorsexamen vid universitetet i Antillerna och Guyana 2008 med det sällsynta omdömet: särskilt berömlig med hedersomnämnande från juryn. Nèfta Poetry är djupt engagerad i konceptet « tout-monde », och ser det som sin plikt att arbeta för att den haitiska befolkningen integreras.
Som sociolog menar Nèfta Poetry : « att den här delen av världshistorien har länge hånats och hållits åtskild ». Hon går ännu längre med den här åsikten i sin första bok, en riktig skatt, som är baserad på avhandlingen med titeln: « Haitier i New York City – Mellan det svarta Amerika och mångfaldens Amerika », « Hon vill nämligen uppmärksamma folk på deras historia och begränsa, ja till och med upphäva diskriminerande beteende. »
Boken som kom ut på förlag Harmattan ( Coll. Minorités & Sociétés) år 2009 handlar om « integrationen av haitier i New York, migrationsprocessen och strategier för integrering, mellan ett segregerat svart Amerika och en dominant strömning, från en generation till en annan… » Med en sund idé vässar Stéphanie Melyon-Reinette våra sinnen « om sammanflätningen av olika faktorer och kulturområden som ger upphov till växlande kultur- och identitetsmönster … som är som jordstammar ».
Foto: Laurence Dugas Fermon
Idag kan Nèfta Poetry, som är ambassadör för den internationella rörelsen för kvinnliga poeter, lägga till sina meriter att hon intresserar sig för deras integration i Frankrike. Med avsikten att befästa sina ideal har hon under sju års tid fört ett samtal med allmänheten genom att hålla föreläsningar för att avhelga och avmystifiera vissa aspekter av den haitiska « kulturen » och strida mot fördomar som beror på okunskap. Det intygar hon själv med sina egna ord. « Jag pratar inte bara om haitier på föreläsningarna utan jag tar också upp många andra teman och så jämför vi situationen mellan olika grupper och kulturer i Frankrike, och mellan akademiker och icke-akademiker (artister, åskådare, författare). »
Om levnadskännedom är som sand som inte smutsar ner en, som Paul Claudel sade (övers. anm.), så kan den räknas som ännu en merit.
Som barn förvarade den mångkunniga unga Nèfta sina dikter omsorgsfullt i sin dagbok, som skolbarn brukar göra. Hon sätter en ära i att vara poet och har redan visat sin duglighet med tre diktsamlingar, varav en är ett flerspråkigt samarbete med den kända artisten Gerald Toto. Samlingen som har titeln « Mousmée, journal d’une femme orchidée » (Diary of an Orchid Woman) är en illustration av kvinnan som kraftkälla och symbol för modern, där det « vackra » tunnas ut i den driftfyllda intimiteten. Samlingen är flerspråkig.då den växlar mellan franska, engelska och kreol.
I djupet av sitt inre tar Néfta gestalt i poetens rörliga kropp, som en kvinnas bröst. Med en finess utan like påbjuder hennes gester charmen hos en väl koreograferad dans. Hennes sinnlighet blir synlig och med buller och bång slukar den allt i sin väg. Dansen blir ett vibrationsspråk som smekande blandar känslomässiga och minnesväckande begär på ett försöksfält på tröskeln till en poetisk klangfullhet där blandningens rötter skrivs på vers.
Estraden närmar sig Nèftas forskningsarbete ur en estetiskt kroppslig synvinkel i det att den mångsidigt visar upp en exotisk cocktail som är överlägsen i formen där den transdisciplinära rösten sträcker ut en hand till verkets öra.
På så sätt föds den « akustiska poesin ». En poesi som består av en mängd ingredienser och är en kulturbro där orden säger något på alla nivåer av en transversal attityd.
Hon är verkligen en tänkande människa som är mycket efterfrågad för « allt » det hon har inom sig. Ta gärna en titt på följande länkar :
