Suivez Nous

Marie-Célie Agnant En haiti-kanadensiska i Stockholm.

100pour100culture | | Svenska

-

Det internationella biblioteket i Stockholm och Stockholms Universitet välkomnade Marie-Celie Agnant i samband med firandet av Frankofonidagen som sponsrades av den Kanadensiska Ambassaden i Stockholm.

Först en gåta: Vilken var den första svarta republiken i världen? Jo, det var Haiti som blev en oberoende stat redan den 1 januari 1804. Haiti är inte bara ett land som har genomgått många hårda motgångar i politik och ekonomi. Det har dessutom drabbats av omfattande naturkatastrofer. På så vis har detta lands röst försvagats och fallit i tystnad. Det är också hemlandet för Marie-Célie Agnant som föddes i dess huvudstad Port-au Prince. Emellertid, lämnade hon Haiti och bor sedan många år i Kanada. För tillfället är Marie-Célie Agnant i Stockholm, där hon ger en serie föreläsningar om sina böcker i Internationella biblioteket och vid Stockholms Universitet.

Marie-Célie Agnant står där framför oss; hennes panna är hög och hon har intelligenta ögon, småleende blyga och strålande. Hennes händer, mjuka och fina med långa fingrar som pryds med silverringar. Igår på det internationella biblioteket var hon klädd i lila; idag i Aula Magna på Universitet gick hennes kläder i vitt. Med håret i långa flätor, ser hon omväxlande ut som en kvinnlig profet och som en skaldinna, en trendig lärarinna med sina glasögon, ömsom som en firmadirektör, och ömsom som en modern kvinna. Hennes röst förvandlar sig, och nu talar hon som en folkledare från en politisk tribun. Kanske är denna charmiga flerspråkiga kvinna alla dessa figurer tillsammans?

Vad som är säkert, det är att hon är författare; hon har förhandlat sig till detta kvinnliga utrymme i en värld som när hon började skriva var mäns exklusiva territorium. Hon är författare till många romaner och dikter och på grund av det, inbjöds hon till Sveriges huvudstad. På hennes vänstra sida, står två musiker, nämligen gitarristen och sångaren Roger Chatelain, och Emilio Bodadillo, dold bakom sin jättelika harpa. Efter Patricia Low-Bédard, den kanadensiska kulturattachén, hade presenterat gästerna, som stod där som ett stilleben, då vaknar det upp: Marie-Célie Agnants röst hörs.

Jag sa ”föreläsning”; förlåt. Marie-Célie sa med ens att hon inte tycker om ordet ”Föreläsning”. ”Det har en pretentiös klang, eftersom en författare ofta skriver i tvivel och inte vet hur boken kommer att bli uppfattad. Jag föredrar ordet ’utbyte’ som är mer lämpligt”. Hennes litterära passion föddes nästan i vaggan. Redan när hon var 11 år läste hon böcker för vuxna, som hon fann i sina föräldrars bibliotek. Tack vare denna tidiga litterära nyfikenhet öppnades fönstren från vilka hon kunde upptäcka världen. Hon har en ”mestis skrift” som berättar om båda sina rötter, i Haiti och i Kanada. Men de franska klassikerna förblir hennes litterära förebilder. När hon debuterade, var det med poesi. Sedan skrev hon romaner och noveller, såsom ungdomsböcker; ämnena var invandrarproblem, deras rotlöshet och hemlängtan. När författaren besökte Haiti efter många års landsflykt, konstaterade hon: ”Länder har en själ, därför har Haiti förblivit så vackert”. Hon säger att hon skriver inte bara för att skrivande är som musik, men också för att bryta tystheten; det är också att lära sig uttrycka sig eller prata. Kanske skriver hon för att igen låta höra Haitis röst som förefaller ha stelnat som en följd av politiska katastrofer.