Suivez Nous

Madame Leila Ndiaye: « Politik är framför allt en konst. Konsten att teckna, forma, mejsla fram en ideologi som tjänar ett ärligt syfte. »

100pour100culture | | Svenska

-

Leila Ndiaye är en ung aktiv kvinna som till yrket är statsvetare och som arbetar som rådgivare till Elfenbenskustens president Laurent Gbagbo. I denna intervju öppnar hon sig för våra läsare och berättar om de nya utmaningar som väntar det återförenade Elfenbenskusten samt Afrika i stort.

Du blev utsedd till rådgivare till Elfenbenskustens president i november 2007. Vad spelar du för roll i presidentens närhet?
Det är både en stor ära och ett stort ansvar att bli utsedd till rådgivare till president Gbagbo, en man vars politiska geni inte längre behöver bevisas. Rollen som rådgivare består i att i första hand bidra med tillförlitliga lösningar på de ärenden som presidenten anförtror mig och som kräver hans samtycke. Uppgiften innebär även att bedöma uppfinningsrika projekt som bidrar till att presidentens politik och regeringsarbete förvaltas väl. Detta utförs genom att jag noggrant studerar projektansökningar och när det gäller mer känsliga ärenden måste jag använda all min skicklighet och ödmjukhet för att på bästa sätt utvärdera dem.

Jag förväntas även bidra med ett nytt perspektiv eftersom jag är ung och kvinna. Jag drivs även av kärleken till mitt land och lojaliteten mot folket och presidenten som jag tjänar med tro och övertygelse.

Vad har du då för vision för Elfenbenskusten?
Min vision för Elfenbenskusten ligger nära den moderna och autentiska vision som de som byggde upp denna nation står för; fred, kärlek och framgång. Det är dock svårt att tala om framgång utan att nämna något om vägen dit. För att nå framgång vill presidenten och regeringen skapa möjligheter så att de utländska investerarna återvänder. De vill bekämpa bedrägeriet och korruptionen och även förbättra utbildningsväsendet och hälsovården för alla. Dagens och framför allt morgondagens Elfenbenskusten måste omdefiniera och förbättra sina ekonomiska och diplomatiska relationer gentemot andra afrikanska länder och västvärlden. Detta ska ske genom att främja stabilitet och fred.

Till slut vill jag nämna det politiska avtal som skapades i Ouagadougou 4 mars 2007 och som markerar slutet på våra inre stridigheter. Vi har tillsammans tagit ett stort steg framåt mot fred. Detta steg har vi inte tagit med blindkavel på utan snarare medvetna om våra värden och tidens föränderlighet.

Skulle vi kunna få veta vilka de nya utmaningarna är för Elfenbenskusten?
För det första är det hållbar utveckling. Det finns hela sektioner av vår ekonomi som måste utvecklas och moderniseras, som jordbruket, förnyelsebar energi t.ex. För övrigt är det viktigt att förstärka jordbrukspolitiken genom att skapa större variation så att vi snabbt kan avhjälpa matkrisen i världen som även drabbar oss. Som ni vet, utvecklas folk och internationella relationer också, det är således nödvändigt att vänja oss vid nya utmaningar. Elfenbenskusten flödar av talanger och för att uppmuntra dem måste vi föra en järv och uppfinningsrik politik. Det är deras entreprenörsanda som kommer svara upp mot de ekonomiska behov som vår unga nation har. Vi måste värdesätta och stödja deras insatser och involvera dem i den nya och välfungerande politiken som presidenten tillämpar sedan återförenandet. Denna politik ligger honom varmt om hjärtat och fanns redan i programmet ”Återskapandet” vilket han gick till val på 2000 men som inte gått att genomföra p.g.a. den militära och politiska kris som varat sedan dess. Även nu kommer vi behöva tid för att genomföra alla förändringar.

Är det denna förnyande vind som blåser inom kaffe- och kakaoindustrin som sett flera av sina högst uppsatta chefer bli fängslade och som skapat en massiv protestvåg bland odlarna?
Elfenbenskusten, som är världens största kaffeproducent och tredje kakaoproducent, ville förädla och sälja sina färdiga produkter på världsmarknaden genom att öppna en fabrik för produktion i USA som skulle visa vår kapacitet. Tack vare ”L’AGOA”, en lagtext som tillåter vissa länder att exportera till USA utan skatt för att producera och sälja sina varor på den amerikanska marknaden, skulle vi skapa en bra möjlighet för bönderna att bli kompenserade för de ansträngningar de gjort för att bygga upp landet. Men detta projekt har till denna dag inte gått att genomföra. Eftersom det pågår en juridisk process kring detta kan jag inte gå mer in på ämnet.

Vilka utmaningar finns för att skapa en ivoriansk renässans?
Utmaningarna som jag ser dem finns i genomförandet av presidentens utlovade politik. Vi måste förverkliga många av de löften som presidenten utlovat. Folket, som under flera år lidit, måste återfå hoppet på verklig utveckling. Att bekämpa straffriheten, att främja demokrati, att locka investeringar som direkt bidrar till arbetstillfällen, att garantera säkerheten för folk och deras tillhörigheter är allt exempel på det som presidenten utlovat inför folket och det internationella samfundet. Kort och gott handlar det om en program som går ut på att styra landet väl.

Hur kommer det sig att du befinner dig i Nigeria just nu?
Detta är en privat visit, som handlar om min kärlek till det nigerianska folket som jag besöker ofta sedan ett tiotal år tillbaka. Jag är glad över att se utvecklingen inom industrin här i Nigeria och jag skulle vilja hälsa mina vänner som delar kärleken till detta vackra land. Jag hoppas innerligt att den afrikanska integrationen fortsätter så att utbyten av kompetens, skapandet av uppriktigt relationer växer fram. Den afrikanska integrationen är aktuell och vi kan konstatera att de afrikanska länderna blandas genom migration sedan länge och integrationen är redan ett faktum. Därtill är jag personligen bunden till detta Afrika som varje dag visar sin övertygelse att gå framåt.

Du var inblandad, med ditt företag LND Global Network, i festivalen för urbana danser, som fick stort genomslag 2006, men sedan dess har vi inte sett något mer av det. Betyder det att Leila Ndiaye definitivt vänt kulturen ryggen?
Nej, tvärtom, kulturen är den sektor som bäst lämpar sig för att driva frågorna kring vår nations värderingar. Kulturen självbefruktar sig så att den nödvändiga enigheten kring sammanhållning och mänsklig gemenskap föds. Den tillåter oss att porträttera våra verkligheter, att dela dem och att samtala med andra kulturer. Kulturen är den bästa kanalen för att smälta samman och åstadkomma fruktbara utbyten.

De uppdrag jag har haft sedan dess har inte fått mig att glömma den enorma glädje och lycka som jag delade med ivorianer och vänner i Elfenbenskusten under denna festival. Genom våra integrationsprojekt ville vi under kriget erbjuda något hälsosamt till ungdomen och använde oss av kroppsliga och konceptuella uttryck för att tolka ungdomarnas verklighet. Idag, mer än igår, spelar kulturen roll i integrationspolitiken: globaliseringen har bidragit till vi idag mer uppmärksamt tittar på traditionella kulturer men även till att vi betraktar den urbana kulturen som omger oss.

Politik är framför allt en konst. Konsten att teckna, forma, mejsla fram en ideologi som tjänar ett ärligt syfte. Jag tror starkt på att kulturen är förespråkare för federalism och är lika användbar i fred som i krig. Elfenbenskusten förblir ett kulturellt land, ett fredligt, hoppfullt, framgångsrikt och gästvänligt land. Vi fortsätter att arbeta med ära och uthållighet för att alla ska vara solidariska och acceptera varandra. Gud bevare Elfenbenskusten.

Laisser un commentaire