Humor : Patson, en öppenhjärtig intervju…

Det finns vissa personer, som utmärker sig på ett speciellt sätt inom kultursektorn i Frankrike. Förutom högt ansedda komiker som Dieudonné eller Jamel Debbouze, måste man nu också räkna med Patrice Kouassi eller ”Patson”, en unik talang, som redan låtit tala om sig i franska humorkretsar. Men namnet Patson säger ännu inte så mycket bland afrikanska eller ivorianska underhållare.

100%culture träffade den unga heta komikern på ett café i Paris och har nu äran att presentera honom för våra läsare. Patson har ett enkelt men ändå vackert sätt att uttrycka sig på. Tillsammans äter vi en fin choklad från Elfenbenskusten.

”Yes Papa…”      

Tack Patson för att du tog dig tiden med den här intervjun, trots ditt tajta program.

Tack så mycket, ingen orsak!

”Mitt namn är Patson” är din nya show, som du har spelat under ett år och som blivit en succé. Först uppträdde du på Théâtre du Gymnase och sedan september på Palais des Glaces. Vad är hemligheten bakom din framgång?

Mina tidigare tre shower har alltid fungerat, tack gode gud. Hemligheten ligger i mitt skrivande och mitt agerande. Jag är utbildad skådespelare och har en mycket nära relation till min publik – det gäller att vara så tillgänglig och mänsklig som möjligt.

Tycker du att valet av stand-up som karriär, var rätt väg att gå?

Ja, jag har gjort ett bra val. Jag lever på stand-up nu. Jag gör folk glada och det gör mig nöjd. Å andra sidan, om jag alltför lätt hade tjänat en massa pengar, så hade jag blivit uttråkad!

Hur har du lyckats tilltala en ”finare” publik med ditt senaste nummer utan att frångå din bas, d.v.s. en publik från utsatta områden?

Jag vet inte vilken dag du kom, men min publik är enkla människor. Du kanske gick in i fel sal. (skrattar) ! Det finns ingen finare eller enklare publik, det viktiga är att respektera publiken. Jag försöker alltid attrahera en bred och internationell publik.

Är du en socialt engagerad person?

Ja, som människa och medborgare är jag socialt engagerad, men Patson som artist är inte politisk.

Du har ett stark engagemang för ditt hemland (Elfenbenskusten) genom en annan passion, nämligen jordbruket. Varifrån kommer det här intresset?

Ja, som människa har jag en nära relation till mitt födelseland Elfenbenskusten, till Afrika, till Frankrike mitt hemland, och till världen i stort. Samtidigt får man inte glömma sina rötter, annars kan man lätt förlora sin harmoni. Ja, jag är mycket intresserad av jordbruk, det är  jorden som när människan och inte tvärtom. I dagens samhälle, så lämnar alla landsbygden för att bosätta sig i städerna. Jordbruket är verkligen livets lunga!

Många säger att humor avdramatiserar känsliga ämnen. Vad har du för åsikt om det?

Ja, med humor kan man ta sig an svåra ämnen på ett respektfullt sätt, utan att såra eller vara elak. Humor är inte ett redskap för att göra upp med andra, utan mer för att glömma sina vardagsproblem.

Vad tycker du om ”Dieudonné”?

Det är ingenting som jag har att göra med, det är inte mitt bekymmer. Om han bara kunde göra lite reklam för mig så skulle min publik bli större. Det är folk med ett universellt tilltal som intresserar mig. Man får inte kasta sten i glashus!

Att vara en afrikansk komiker i Frankrike, det kan väl inte vara så lätt? Berätta lite om hur du började.

Hudfärgen spelar ingen större roll, det är aldrig lätt att vara stå-up komiker. Det är hårt jobb som räknas. Min humor är för alla. Bakgrund eller hudfärg bör inte vara någon bromskloss.

Har du någon kontakt med andra komiker från Elfenbenskusten?

Ja, jag ger vissa råd, försöker hjälpa andra. Jag tänker inte nämna några namn, det skulle bara skapa avundsjuka! Det finns flera mycket bra komiker i Afrika och i Elfenbenskusten, men de har inte tillräckliga medel att uttrycka sig.

Vad har du gemensamt med dem?

Broderskap, vänskap och ömsesidig respekt. De är mina bröder. Vi lär oss av varandra.

Planerar du att erövra den Abidjanska publiken inom den närmsta tiden? Blir inte det svårt med tanke på de kulturella skillnaderna?

Jag ska dit men jag ”har” redan den publiken. Jag är ivoriansk, så varför skulle jag inte kunna få en ivorian att skratta. Jag får alla att skratta överallt, även om en ivorian inte ser något, så hör han. (På franska blir ”ivorian” en ordlek som betyder ”han ser inget”)

Det är ett europeiskt skämt!

Skulle en ivoriansk bagare, som gör bröd i Frankrike, inte kunna göra bröd i Elfenbenskusten?

Hur träffade du Jamel Debbouze

Med mina ögon, även fast jag är ivorian som man säger! Han kom och värvade mig när jag var på teatern för att bli en del av Jamel Comedy Club! Därefter har jag gjort allt för att få med Jamel till Elfenbenskusten och Gabon.

Vad har du för relation till de andra medlemmarna i klubben?

Vi har alltid haft en bra relation, alla kör sitt egen race, med sina egna projekt.

Vi arbetar inte tillsammans på det sättet. Men vi träffas och umgås.

Du är rätt så involverad i humanitärt arbete och social hälsa. Vilka områden är du speciellt intresserad av?

Jag har alltid varit involverad i socialt arbete och har haft en hjälporganisation sedan 1996. Och jag har fortsatt hela tiden därför folk behöver mig, man måste ju vara hjälpsam.

Jag har jobbat som pedagog också, det är riktigt tufft.

Folk betalar för att komma och se mig uppträda. Man måste tänka på andra och ge något tillbaka. Det är folket som gör att du lyckas.

En person som klättrar upp i ett fruktträd med en korg, glömmer lätt folket på marken Däremot, om han inte har någon korg, så kommer han tappa frukten och dela med sig till dem där nere.

Har du några avslutande ord till dem du håller kära?

Tjena, vi syns!

Nej jag måste komma tillbaka för de kommer att förolämpa mig. I vilket fall som helst, jag älskar er, älska mig tillbaka! Den som förolämpar mig kan ge mig sin adress och så kommer jag skicka honom en gåva!

”Yes papa, det är givet”

Översätt av Johan Axling