Youssou N´Dour, konstnär och kulturminister i Senegal, har tilldelats det prestigefyllda Polarmusikpriset.
I Konserthuset i Stockholm vid Hötorget, har det för ovanlighetens skull under två dagar kommit att bli en tid för Afrika.
Hötorget, som dagligen är en stor frukt och grönsaksmarknad, är fyllt av dofter från exotiska frukter och blommor. Nu, vid slutet på en vacker och varm eftermiddag, råder där en nästan tropisk värme.
Med sin vattenstrålar friskar Carl Milles mäktiga skulptur Orfeus gruppen luften runt omkring.
Inne i själva Konserthusets sal tycks också väggarna utsända en annan atmosfär en den vardagliga; det är som det kom dofter från hela världen. Den högtidsklädda publiken är också en ovanlig sammansättning: Den kungliga familjen, bland alldeles vanliga människor, svarta och vita, ministrar, adliga personer, alla sitter vända mot scenen…Fullt hus!
Allt detta för att hedra en av Afrikas söner: Youssou N´Dour.
Och det med skäl! Han får det mest ärofulla priset i Skandinavien inom musikens område:
”Polarpriset!” Priset utdelas av den svenske Kungen själv. Tusentals kameror har redan förevigat ögonblicket när Hans Majestät överlämnar det till pristagaren.
Publiken är överlycklig, stormande applåder!
Men Youssou N´Dour är van vid priser och utmärkelser, han har redan fått många från olika länder i världen, t. ex nyligen ett från Egypten.
Men Polarpriset har med rätta kallats ”Musikens Nobelpris!”
Tillsammans med Myriam Makéba är han den andre afrikanen som tilldelats det sedan det instiftades år 1989.
Youssou N´Dour ropar högt ut sin stolthet över priset! Han betraktar sin pris som den högsta utmärkelsen vid en skolavslutning! Han är mer än nöjd! Och vem skulle inte var det?
Inte minst Diasporan av afrikaner från Senegal som bor i Sverige och de som kommit hit till prisceremonin direkt från Senegal och som nu har svårt att dölja sin stolthet och glädje över priset! De brister ut i vilda glädjeyttringar i sina högtidskläder!
Detta hände under prisceremonin i går. Idag är det den 28 augusti… Och då kommer han tillbaka, denne stamkund på Konserthuset, för att ge en konsert!
Alla är vi där; vita och svarta från hela Skandinavien, afrikaner från Senegal, Kamerun, Elfenbenskusten och andra länder, en formlig smältdegel av olika nationaliteter som otåligt väntar på att få se Youssou N´Dour, pristagaren. Youssou kommer nästan i tid; bara lite drygt femton minuter av väntan, men sedan… Här kommer han, med ett dussin av sina musiker med sin instrument och intar scenen.
Där står han nu äntligen livslevande framför dem som ännu inte har sett honom, denne sonson på mödernet till en ”griot” en poet och sångare, denna elegante person klädd i en elfenbensfärgad ngandoura som skarpt kontrasterar mot hans av solen kaffefärgade hud.
Han börjar sjunga med sin säregna röst, denna röst som är både klar och liksom genomskinlig och verkar komma djupt från hans förfäders jord. Rösten tycks stiga ända upp till Konserthusets tak, sprider ut sin än klagande, än jublande toner i rymden, toner utan alla hämningar, befriade toner, fulla av kvarhållna känslor och glädje som smälter samman till en ny ordning.
Senare bjuder han in hela salen, på afrikanskt vis, att tillsammans med honom sjunga, klappa händerna och den förtrollade och överförtjusta publiken där låter sig villigt förföras och ledas av honom.
” Ett flöde av guld,” har Peter Gabriel kallat Youssou N´Dours röst, en vätska som man också skulle kunna säga har sin källa i Afrika.
Youssou N´Dour är inte bara konstnär och musiker, han är också Senegals kulturminister. Men det är inte i egenskap av minister han fått sitt pris.
Efter flera sångnummer tillsammans med hans skickliga dansare och virtuosa musiker där några i den blandade publiken fick sin nyfikenhet på det exotiska tillfredställt, andra sina alla övriga förväntningar, återtog Youssou N´Dour sin roll som kulturminister och
framförde sitt beklagande över att så många människor bara känner till Afrika genom tre saker: Hiv, Krigen och Korruptionen. Han underströk att det verkliga Afrika är så mycket mer. Det finns en äkta skönhet hos den väldiga kontinenten och man gör den orätt genom att låta dessa tre gissel förmörka bilden av hela Afrika.
Hans budskap var klart: I likhet med de flesta afrikaner vill kulturministern både i egenskap av artist och pristagare förmedla en annan bild av Afrika än den gängse. Denna andra bild är full av optimism och klarat positiv. När man som Youssou N´Dour förenar rollen som artist och minister, så är det med hjälp av en röst som guld som låter en hedrande väg öppna sig för det förtalade och förbjudna Afrika, en väg till den moderna världen.
Lycka till Herr Konstnär!
Lycka till Herr Minister!
Lycka till Youssou N´Dour, en värdig son och ambassadör för bilden av morgondagens Afrika!
Må himlen sända oss många fler som honom!
Brigitte Gacha.
