Uganda firar sina 46 år av självständighet i Gamla stan.
Det var den 18e oktober i år som Ugandas gemenskap i Sverige samlades i Mäster Olofsgårdens lokaler i Gamla stan, och det var för att fira årsdagen (9 oktober 1962) av sitt lands 46e år av självständighet. Belagen i Östafrika, har Uganda en yta av 241.038 km2 och omkring 29 million invånare. Det gränsar till Kongo-Kinshasa, Kenya, Tanzania och Sudan. Landet tillhör ett område som brukar kallas ”Stora sjöregionen” på grund av att det gränsar till Viktoriasjön (den största sjön i Afrika). Dess flagga består av sex parallella horisontella band, börjande överst med färgerna; svart, gul, röd, svart, gul, röd. I flaggans centrum finns en vit medaljong med en trana med en röd/gul kam.
Vad som är speciellt anmärkningsvärt i Uganda historia, är att det är det enda afrikanska landet vars självständighet gick via ett traditionellt monarkiskt statsskick till att bli en republik med en president som ledare. Med andra ord, Uganda blev styrt av en kung som blev president. Alltså, Kungen Kabaka Mutesi III var den första presidenten för Uganda. Den nuvarande presidenten är Yoweri Museveni. Tillbaka nu till firandet av Ugandas självständighet. Festligheterna började på eftermiddagen i Spegelsalen i Mäster Olofsgården. Det digra programmet tog sin början kl, 13.30 då dörrarna öppnades.
Medan besökarna smuttade på en välkomstdryck erbjuden av den Ugandiska Kvinnoassociationen i Sverige, (UWAS). Det var de som hade arrangerat den här festen tillsammans med Nsako Grupp. Besökarna köpte ugandiska hantverksföremål av hjärtans lust och glädjen av att kunna bidraga till det humanitära biståndet. Man visste att vinsten skulle gå till ett pågående UWAS projekt för hjälp till kvinnor och barn i distriktet Kiboka i Uganda. Efter detta humanitära inslaget, presenterade Justine Mugambo, ordföranden för UWAS, programmet.
Först på programmet var en intressant och seriös historisk exposé av Ugandas historia av landsmannen Ssosi Ntambi. Därefter följde framförandet av Ugandas nationella hymn, rörande och uppskattad. Efter en paus för att skåla för självständighetdagen och för ”Stora sjöregionen” fortsatte programmet med en teaterpjäs, som hade den talande titeln ”Att vara en Ugandakvinna i Sverige”. Den var skriven och briljant spelad av en student, Juliet Sanabulya. Därefter följde traditionella danser från nordliga och sydliga delar av Uganda utförda av en dansgrupp med det exotiska namnet: Lakalaka av Nsako Grupp. Verkligen, det fanns ingen tid att ha tråkigt under denna del av programmet med kulturell bakgrund. Den var ömsom solenn, ömsom glad och underhållande.
Före den andra delen, som ägde rum i Bullkyrkan vid Stortorget, var alla erbjudna ett besök i ”Kulturella Caféet” till en byffé bestående av ett koncentrat av Ugandas gastronomi, t,ex. mammagryta, kokta bananer, ris, olika kyckling rätter, oxkött och såser. Om den första delen var mer traditionell, då kan man säga att den andra delen var modern, till exempel, Hip Hop dans eller Street dans utförda av Ugandaungdomar boende i Sverige; och debatt om kvinnors situation i Uganda.
Utöver firandet av Ugandas Nationaldag, var det klart att UWAS ville visa kvinnans tre roller, nämligen som mor, fru, och professionell både i Uganda och här i landet där de bor, Sverige alltså. Barneuppfostran betonades vara viktig. Meddelandet var att barnen som föds i Sverige skulle behålla en länk mellan de både länderna, dvs, mellan Uganda och Sverige. Den här eftermiddagen (kl. 13-20) var väl fyllt. Man kan bara beundra dessa dynamiska kvinnor som försöker hitta en harmoni mellan sina traditionella och kulturella värden och ett behov av ett liv i ett modernt främmande land.
Den 46e årsdagen av det här landet, med fötter i sin sjö, gick under tecknet: ”Kvinnor och Ungdom”, som är förhoppning metafor; den började som den slutade: glad och förhoppningsfull.