MUSIK Nash, en tendens till välbefinnande
Natacha Flora Sonloue Aka, kallad Nash har en naturlig benägenhet för lycka och välbefinnande. Och, hon säger det på ett poetiskt sätt med Abidjanskt gatuspråk. I samma anda som Bonis och Guy-Vincents (från gruppen R.A.S.) drömmer hon inte om annat än att försvara kvinnan med hjälp av informationsspridare som rap och hipp hopp.
Man förvånas säkert över att kalla henne poetisk. I vems namn, med vilken rätt, för att tala med Natacha Flora Sonloue Aka, hädanefter kallad ”Nash” tillämpar man ett så fantastiskt ord?
Var försäkrade, 100pour100culture.com har inte som ambition att göra reklam för denna eminenta litterära genre som man kallar ”poesi”. Det är bara för att åberopa idén om kreativitet, framställning, komposition och förförelse av ordet. För när man lyssnar på Nash är det det abidjanska gatuordets, från språket Nouchi, skönhet som frapperar, som tar ”strupgrepp” på oss och som rör oss djupt.
Med sina flätor, en snusnäsduk med ”Nike” i pannan och sina rap-T-shirtar bemästrar Nash Elfenbenskustens huvudstads gatuslang precis som Boni, Guy-Vincent, Scorpio och andra från gruppen R.A.S gjorde för tjugo år sedan. En inblick i hennes poetiska vokabulär: ”La go cracra” för att säga hon som inte låter sig luras, ”Zie Dedja” (jag är inte rädd för något, jag strippar) etc. Se här puristernas tveksamma min, puristerna som alltid har behandlat språket Nouchi som mindervärdigt, som något som endast kan sänka nivån på musiken från Elfenbenskusten. Och likväl överraskar man dem med att sprattla med till en refräng, till ett ords poesi, till en av Nash’ tonsviter utan att ens tänka på det.
Varför accepterar de alltså inte detta lätthetens tal utan falskt hyckleri? Mer smaker och färger …
Och likväl, vid 23 års ålder är Nashs benägenhet för lycka och välbefinnande en nypa frisk luft i den skoningslösa värld som Elfenbenskustens showbiz är. Hon har vuxit upp i Man (i landets västra del) där hon upptäckte rappen och hipp hopp-kulturen. Så när hon och hennes föräldrar slår sig ner i Abidjan medverkar hon i flera ”sound systems” och hennes framställningar på Nouchi drar till sig sympatier från Boni (R.A.S) och så småningom Joey Starr från NTM som bestämmer sig för att sponsra henne. Boni bjuder in henne till en samlingsskiva ”enjaillement” (glädje, lycka). Nash tar chansen och förklarar sig ”Première Djandjou” (Första hora) – den mest framträdande titeln i hennes repertoar. Sedan följer en sändning av en video på TV-kanaler i Västafrika och i distributionsnätet för Elfenbenskusten i Europa. Det finns det anledning till! Den instrumentala versionen spelas på Magic Systems album ”1er Gaou”. Faktum är att ”Première Djandjou”, den provokativa titeln till trots, är en hymn till försvar för kvinnans frihet, till frigörelsen av det så kallade svaga könet och till respekt för denna. Och vi som precis sagt att hon – Nash – har en benägenhet för välbefinnande!
Denna feminist bestämmer också över hipp hopp-kollektivet Gbonhi Yoyoyos öde, kollektivet som är väletablerat i Abidjan. Nash har med ett interludium på Nouchi på Mokobés soloalbum ”Mitt Afrika”. Nashs egna skiva planeras släppas i slutet av 2008.
