MOMO WANDEL : En odödlig gammelman
Kungen av swing och improvisation, Momo Wandel, född i Nya Guinea (1926-2003). Han skapade sin musik utan att överbearbeta den genom att inspireras av samtida låtar. Beredd med sin sax var Momo det goda humöret personifierat i en stor ”jazzman”.
Momo Wandel är fortfarande den store mästaren av traditionella afrikanska instrument. Han var alltid redo att spela sin torra, gamla sax och att göra en musikalisk resa på noterna av en msuik som uppfyllde hela hans liv.
Denne artist var det priviligerade vittnet till nutida Afrikansk historia, han levde under kolonialtiden med dess baler endast för vita ända till självständigheten 1958. Han stannade i 26 år i Nya Guineas nationella revolutions orkester under president Sékou Touré. Så småningom bildades Cirkus Baobab (den första luftcirkusen i Afrika) där Momo verkade som kompositör och musiker for hans renommé över Atlanten. Han arbetade i olika länder alltid entusiastisk och lika passionerad.
Laurent Chevalier, regissör och scenograf, träffade Momo Wandel Soumah 1992 då Chevalier förberedde ”Det svarta barnet”. De arbetade regelbundet tillsammans i all vänskaplighet. Momo Wandel Soumah var scenvan och en kommunikativ anda genomsyrade hela hans liv. Hans pajaskonster och skratt visar att åldern inte var ett hinder för hans optimistiska livssyn. Det var under Wandels sista 10 år som Chevallier upptäckte honpm. Chevallier letade efter musiker till Cirkus Baobab och upptäcker, stödjer och följer Wandel samt hjälper honom med hans lårbensfraktur så att han kunde gå igen.
Laurent Chevalier ville hylla mannen som han känt så väl. ”Jag kom till en punkt då jag ville berätta om min afrikanska domprost i en dokumentär. Hans dör i juni 2003 kom snabbt. För snabbt. Jag var tvungen att smälta detta, torka mina tårar”, påminner regissören sig. ”Jag var för nära honom för att sätta igång med denna film direkt, jag var hans medbrottsling i 10 år.” Det var alltså under 2006 som Laurent Chevalier beslöt sig för att ”odödliggöra” denne store afrikanske jazzmästare i en 86 minuters lång dokumentär ”Momo, domprosten”. Denna dokumentär är en mosaik like personliga reflektioner och en diskussion med musiker. Ett biografiskt anslag fylld med medkänsla som får oss att återuppleva stora ögonblick med denne talangfyllda musiker som inte tvekade att säga till amerikanarna ”Jazzen föddes hos er men jag, jag tog med den till Afrika där den har sitt ursprung.”
Sedan 25 juli kan ”Momo domprosten ” ses i några biografer i Paris. Filmen är en vacker begravningseloge som framhäver hans sträva röst, hans gudomliga improvisationer, råa talang och en modern guinenans historia inspirerad av en jazzmusik utan föregångare…