Hon är inte känd än, men hennes röst är välbekant i diskoteken, på FM-bandet och på Web-radion. Hon heter Malena, och hon är en ny Zouk-röst, som det hädanefter kommer att pratas mycket om. Hon är född i Marseille och föräldrarna är från Martinique. Malena har fått sångens gåva från Fanie, hennes blinda mormor, vilken hon har tillägnat en titel i sitt album från 2005.
Maléna har medverkat i ett album år 2005 och har skrivit många sånger till flera olika album spridda här och där. Denna nya zouk-röst återkommer med en ny musikalisk ballad, ”Via West Indies”, hämtad från ”zouk soca dancehall ”eller ”Love story vol.2”. Den här sången, som är en hyllning till West Indies, ger en god bild av hennes personlighet: solig, nostalgisk och magisk. Vi fann vår nya sångerska på hennes personliga hemsida www.myspace.com, och hon berättade för oss om sina minnen av hennes låtar, och i vilka sammanhang hon skrev dessa.
”Si jeune”, var en sång hon sjöng i duo med Patrick Matau.
”Att sjunga den sången med Patrick var ett sant nöje. Jag kan inte beskriva hur skönt det var. Vid inspelningen i studion var det som om denna sång fick en magisk kraft. Det var också tack vare denna sång som jag lärde känna Thierry Delannay. Han är verkligen en av de största inom Zoukmusiken, och han kommer att vara den främste för en lång, lång tid.”
”Pourquoi vivre ca”» (”Varför leva så”), kommer från samlingen Tendans 9.
”Det är en skön rytmisk sång med countryackord. Dessutom är texten mycket ”trovärdig”; varför leva i likgiltighet, ondska, eller smärta? Med denna sång, tillbringade jag angenäma stunder med Milca och Thierry Delannay. ”
De två sångerna ”Je ne voudrais pas” (”Jag vill inte”) och ”Fanie”, hämtade från hennes soloalbum 2005.
”De komponerades kl 4 på morgonen när jag kokade mitt kaffe. Jag tror att varje flicka och varje kvinna har tänkt: ”Nej, jag vill inte ha en tillfällig kärlek”, jag vill ha en sann och äkta kärlek. Sången är lite ”feministisk”, det är en sång om feministisk solidaritet. Fanie är min ”fetisch titel”. Den är min mormor. En strålande kvinna med ett evigt småleende. Nu när hon är borta och jag minns henne upplever jag att hon var som jag. När jag klagar över någonting, till exempel ett kilos övervikt, inte ha tid för en klippning hos frissan, då tänker jag att min Fanie, min mormor, var blind, alltid i mörker. Ändå var hon glad, utan att klaga, trots sitt svåra handikapp. Det är uppenbart att det var hon som gav mig denna outtömliga lust och kraft att sjunga. När Fanie var ung var hon en konditor i Vauclin i Martinique.”
”Via West Indies”, är en ny sång från” Zouk Zoca dance hall samling”, ”Zouk 40 grader”, eller ”Love story volume 2”.
”Mitt hjärta upphör att slå, når flygplansdörren stängs och jag lyfts från min ö, Martinique. Jag vet att jag inte är, som man säger, en ”inföding”, men jag känner att mina livsfunktioner ligger där. Men kom ihåg, jag glömmer inte min stad Marseille, en stad med en mångkulturell befolkning, en stad som jag älskar. En stad som lyser av blandningen av folk och kultur. Emellertid, vad som vore idealiskt för mig, det vore en blandning av alla mina favoritplatser; La Bonne mère med kokospalmer, Canebière med zouk musik, M&M (inte choklad!!!) Masilla och Madina eller hellre Madina och Masilla. De första reaktionerna på sången var bra, puh. Apropå sången om Martinique, kan jag säga att varje person som har förlorat eller saknar någonting dyrbart kan känna igen sig. Hur som helst, jag är glad över att mina sånger är omtyckta. Samt i det sammanhanget, ett stort tack till Pascal Events (han vet varför!) och det trevliga Wagramteamet. ”
Född av en far från Guyana och en mor från Martinique, är nu Malena en trettioårig sångerska. Hon tillbringade större delen av sin barndom i Marseille, i Canebière området. En fransk stad känd för sin rika kulturella blandning. Malena valde att använda denna kulturrikedom i sina sånger och i sitt kreolska språk. Hennes musik är en delikat blandning av franska sånger under popinflytande. Redan som ung flicka, brukade hon från sina föräldrar få 45-varvsskivor som belöning för sina goda skolbetyg, och dem brukade hon spela så mycket att de till slut gick sönder. För henne, var det redan då musik på liv och död. Det var när hon lyssnade till Whitney Houston eller Céline Dion som hon blev medveten om att en röst kan vara ett instrument på samma nivå som en gitarr eller ett piano. Motiverad av hennes blinda mormor, som hon hedrade med en sång, skrev hon sina första texter som genast blev omtyckta och hyllade. Hon förverkligade sin dröm med sitt allra första opus, som såldes under namnet Malena Rio. En mycket fin CD titulerad ”Fashion de penser”, som kom ut 2005. En sann musikalisk ”mix” med titeln ”Jag vill inte”, som blev en stor framgång. Det är ren och äkta ”Zouk Love”. Dess refräng påminner om zouk-sånger med stjärnor som Jane Fostin, Perle Lama, eller Déesses (Gudinor). I det här albumet finns andra titlar som ”Fâché faw’ defache” eller ”Fanie” som påminner om att kreolska språket kan vara gränsöverskridande; ett språk som kan förena olika folk. Den här sommaren,har Malena presenterat sin nya sång kallad ”Via West Indies”. Den ger en försmak av hennes kommande album. Den här sången är ett nytt koncept som Malena vill utveckla. Dess refräng lyder: ”Och dörren stängs, och jag ser Dig, och jag gråter vid din sida.” Ni har förstått att den här sången är en hyllning till alla människor som bor långt ifrån sina egna länder, avlägset hemifrån. Den är nostalgisk ”från där” som förvandlas till en musikalisk text av Malena. Med sin talang förtydligar hon Zouk-musiken från Cannebière. Lyssna på hennes sånger på myspace. www.myspace.com/fandemalena