Keziah Jones « Nigerianwood »

«Blufunk» kungen (kallad efter hans musikstil) kommer tillbaka med ett finslipat och förtrollande femte album som hedrar hans nigerianska ursprung.
Bland kompositioner av ballader och rytmisk musik är han känd för sin världsberömda ”Rythm

Is Love”. Den vittnar om att rötterna av den kontinent där han föddes fortfarande är levande.
1991 blev han känd som en talangfull sångare i Paris tunnelbana och upptäcktes där av en direktör för ett grammofonbolag.
Två år senare har den här unga artisten skapat en ny typ av musik med ett opus kallat: ”Blufunk is a fact.”
Efter ytterligare sexton år har Keziah Jones blivit världsberömd samtidigt som hans musikstil har förfinats för varje nytt album.
Nu hävdar man att denne fyrtioåriga artist är en spirituell arvtagare till Féla Kuti, fadern till ”Afrobeat”. Keziah Jones vill även göra gällande att hans ambition är att lyfta sig upp till samma nivå som de största i denna typ av musik utan att glömma sitt nigerianska ursprung genom namnet på hans senaste album, ”Nigerian wood”.
Hans nya album kan karakteriseras som en elegant blandning av afroklang, soul, pop och funk, den musik som fortfarande finns inuti Keziah Jones.
Vid promotionen av detta album, har denna nigerianska sångare föredragit att göra en konsert, utan att varna sina fans, och presentera den i en av Paris tunnelbannor.
På samma plats, 17 år tidigare, hade direktören för ett grammofonbolag stått handfallen inför gitarrspelet av denna okända musiker, som tigande tycktes begära att få äga sitt eget liv.
Och det lyckades honom att efter bara några få minuter få minst 400 personer att lyssna på denna vandrande musiker, som senare skulle bli så berömd.
Då skulle televisionskameror och tidningsfotografer tävla med fans att kunna komma nära denne man med sin fina musik med soul och harmoniska sånger.
”Nigerian wood”, med sin harmoniska sångkör, är som klippt och skuren för att erövra Afrika och resten av världen. Säkert.