Suivez Nous

Fotoutställning med Christine Avignon i Saint-Malo. ”Det finns så mycket att se bakom ett ansikte”.

Katarina Koto | | Svenska

-

Christine Avignon (mer känd som fotograf under sitt afrikanska namn ”Ngilozi”) ställer ut ett trettiotal porträtt i svart vitt i Allendecentret i Saint-Malo (Bretagne). Fotografen ser fotot framför allt som medium för utbyte. Hon följer inte alltid de allt striktare reglerna kring upphovsrätten.

Avignon tycker om människor: rika, fattiga, unga, gamla… Hon anser att alla har något att lära henne, att lära oss alla. Det räcker att man tar sig tid att betrakta dem, se deras ansiktsuttryck ändras framför ett landskap, en fiskmås, ett bakverk… Som hon ofta säger, idag har ingen längre tid, för något: inte tid att ringa, istället skickar man sms, inte tid att ses över en drink, man chattar, inte tid att ta cykeln, istället köper man en träningscyckel… Hon har tur eftersom hon har tid. Efter att ha arbetat som en galning och låtit sig utnyttjas på olika arbetsplatser som invandrarlärare, insåg hon när hon närmade sig 40 att det viktiga i livet inte var pengar utan tid. Tiden som går, tiden vi förlorar, tiden vi tar från våra nära och kära. Hon började fotografera för att frysa ögonblicket, fånga en blick, ett leende, en tår, en smula i mungipan… barns, vuxnas och äldres ansikten. Glada, sorgsna, arga ansikten. Förstörda och hälsosamma ansikten. Så fort hon trycker på avtryckaren och bilden sparas tillhör den redan det förflutna. Det är kanske pga. detta hon har valt att visa online casino experience dem i svart vitt, alla dessa ansikten. Eller kanske för att hon tyckte att det blev finare så. Eller kanske för att hon var nostalgisk… vem vet… och vad spelar det för roll! I slutänden är det resultatet som räknas!
-
-
-
Den dagen hon bestämde sig för att ställa ut sa man först att det inte gick eftersom hon inte hade skriftligt godkännande från dem hon fotograferat. Godkännande från vem och av vad? Doisneau och Nadar, hade de godkännande? Avedon och Anton Corbijn, hade de det? Hon blev rasande, dels för att hon har eldigt humör, men mest för att hon inte tycker om denna värld där allt är förbjudet. Men till slut lugnade hon sig och beslutade sig för att ta nya foton, denna gång med godkännanden i väskan, till hands varje gång hon tar en bild så att de som porträtteras ger sitt skriftliga godkännande direkt. Ibland glömmer hon dem hemma men då tar hon för vana att ta personens kontaktuppgifter för att kunna få tag på dem vid ett senare tillfälle.

Den heliga upphovsrätten hindrar fotografer från att arbeta. Hon erkänner att ”det är ett skydd mot privatlivet” men det hon framför allt tror är att det är en kassako för dem som föredrar pengar framför tid. Hon böjer sig dock för regelverket och det är därför ni kan upptäcka hennes foton idag. Hon hoppas att ni kommer att tycka om dem, att de kommer att tala till er och att de kommer att berätta sina historier, och som den utopist hon är hoppas hon även att de kommer att ge er lust att börja iaktta människorna omkring er. För det är viktigt att se sig omkring. Som hennes vän, den etiopiske målaren, Yared Nigussu säger: ”Det finns så mycket att se bakom ett ansikte”.
Hennes hemsida: www.ngilozi.com

Laisser un commentaire