Eugénie Diecky (programchef på Africa No 1 France) Den afrikanska diasporans röst

Africa No1 är den viktigaste franskspråkiga afrikanska radiokanalen som sänder i åtskilliga afrikanska länder och även i Frankrike. Denna stora arbetsplats som ger arbete år 200 personer i Gabon och över hela Afrika, har vid sitt hjärta i Paris en kvinna, lika anmärkningsvärd genom sin röst, som genom sina samtidsprogram. Hennes namn är Eugénie Diecky.

Eugénie är ursprungligen från Gabon och är framför allt en bokfantast. Varje morgon riktar hon sin bestämda röst till den afrikanska diasporan, som lever i Paris, i ett program som heter ”Les matins d’Eugénie (Morgon med Eugénie). Det är i hennes barndom man finner källan till hela den talang som karaktäriserar henne. Redan som mycket liten förde hennes passion för böcker henne till att börja studera till bibliotekarie. Det hela accelererar när hon befinner sig i slutet av sina studier (på 3:e året) och deltar i en poesi- och novelltävling som publiceras i den statliga gabonska dagstidningen ”L’Union”. Eugénie tar hem priset för bästa novell med texten ”la borne fontaine” (gränsfontänen) som är en sorts cocktail av kärlekshistorier, häxkonst och död.
Hennes historia – hon har faktiskt en – intresserar Paul MOUKETA, filmmakare, producent och animatör på ”den afrikanska kanalen” som bestämmer sig för att göra en film av den. Plötsligt intresserar denna unga svarta kvinna, som är bokbulimiker och lite feminist i själen, programchefen Augustin LETAMBA, som bestämmer sig för att ge henne en utmaning och låta henne prata om kvinnoproblem. Hon lyckas tackla uppgiften genom att ha mottot: att tycka om att möta människor för att lära sig att förstå dem. Hennes reportage berör ämnen som då var tabubelagda såsom våld mot kvinnor, könsstympning, abort, prostitution och gatubarn etc. Under sju år leder hon programmet ”L’utile et l’agréable” (det nyttiga och det trevliga) tillsammans med genetikspecialisten Rosalie Ngwa Mintsa. Fortfarande buren av sin feministiska karaktär initierar Eugénie inom programmet delarna ”Kvinnoproblem” och senare ”Hjärtat och pennan”, som består av att låta män och kvinnor skriva kärleksbrev till varandra som hon läser upp. Detta ”möjliggör, vilket hon själv understryker, för många afrikaner att följa kvinnofrigörelsens process”.

1997 lämnar Eugénie Afrika No1 för att börja som kommunikationsansvarig hos en minister, där hon lär sig följande läxa: ”Att vara nära en minister är att kunna ge råd i förhållande till hans synvinkel och hans sammanhang. Det var ett helt nytt äventyr som fascinerade mig, men som fick mig att inse att om en statstjänsteman har tryggheten att ha arbete är det inte nödvändigtvis den bästa miljön att stanna i om man vill få saker att gå framåt.

Som kvinna i en mansdominerad värld, som tycker om sitt jobb och som gör sitt bästa har hon inte haft några svårigheter att bana väg för sig. Hon anpassar l’Agence Internationale de la Francophonie, som har till uppgift att ”sälja” franskspråkig politik, till den centralafrikanska agendan. Två år senare återgår hon till den statliga gabonska dagstidningen ”L’Union”. Fram till dess arbetade Eugénie inte längre med radio utan med skriven press, med ämnen som förhållandet mellan män och kvinnor, döttrar och fäder: såväl som med redogörelser för regeringsmöten. På ”L’Union” blev hon anförtrodd sidan ”Femme” (Kvinna) på vilken hon ville skriva om sexualitet och samtidigt låta kvinnliga ministrar berätta om sina passioner och inte bara om sina jobb.
Några år senare återvänder journalisten Diecky till Africa No1 och där anförtros hon en ny utmaning: AFRICAVIE, en kulturell och esoterisk tidskrift som hon med stor succé ger liv åt tillsammans med Patrick NGUEMA NDONG.
År 2002 blir Eugénie Diecky utnämnd till programchef på Africa No1 i Libreville; hon fortsätter trots det att leda sitt program.

Sedan augusti 2004 har hennes vilja att göra bättre, att vara professionell; hennes vilja att öppna sig, inte bara för afrikaner i Afrika utan lika mycket för dem i diasporan, gett henne posten som programchef för Africa No1 i Paris där hon ersatte Robert MINANGOY som återvände till France Télévision. Som ansvarig för samordningen på denna station riktar sig denna kvinna, som är passionerad av sitt arbete och som längtar efter utmaningar, hädanefter till den afrikanska diasporan i Paris i programmet ”Les matins d’Eugénie” (Morgon med Eugénie). Hon och hennes gäster (särskilt Pie TSHIBANDA, en kongolesisk specialist på sexualitet och familj; ”PATSON”, en humorist från Elfenbenskusten och några journalister från Africa No1) övertygar lyssnarna om att utan tabun och utan stelbent officiellt språk debattera skilda ämnen som intresserar afrikaner som bor i Europa. Till exempel tradition och integration, diskriminering, bilden av svarta i det franska samhället, utbildning men också mode, svart skönhet, mat, afrikanska affärer, stora kulturella och sociopolitiska manifestationer.

I juni 2006 lyckades hon med en kupp när hon i direktsändning intervjuade Elfenbenskustens president Laurent Gbagbo i ungefär 2 timmar från hans privata residens i Abidjan, och pratar om krisen som skakar hans land och om sådant som hans fritid, hans månadslön och ”la drogbacité” (en musikstil i ropet i Elfenbenskusten som skapats ur fotbollsspelaren Didier Drogbas efternamn, NDLR) etc.

Tack vare denna ”magiska” röst som ljuder varje morgon (måndag till fredag mellan 10.30 och 13, Paristid på 107,5 FM) i femininum pluralis finns det inte längre något avstånd mellan Afrika och resten av världen.