ESPOIR 2000: Det finns ingen politisk tillhörighet i det vi gör.

Den unika tonen i deras röster har vänt upp och ned på och upplyst en ungdomsgeneration. De har alltid sjungit om de lidande i Elfenbenskusten, om lidandet, freden, kriget, politiken, allt inlindat i en smula humor och utsökt musik. Idag är det ganska svårt att hitta sångare vars musik tänjer på gränserna, är överraskande och fyndig, men gruppen ESPOIR 2000 har verkligen funnit nyckeln till framgång. De vet hur man gör musik med känsla, som går att andas. ”Regret” ,”Awaléssé” eller ”Maman”, är musikaliska mästerverk. De två medlemmarna i ESPOIR 2000, Pat Sacko och Valérie, befinner sig i Paris sedan några veckor och vill gärna besvara våra frågor …

Hur mår ESPOIR 2000?
Vi mår mycket bra.

Varför är ni i Frankrike?
Pat Sacko: Vi är här på Leader Teams initiativ. Leader team är en kommunikationsstruktur som har tagit sig an Zougloukvällen, som anordnades den 30 april i Abidjan, där många Zouglougrupper framträdde. CBS Production ville göra om den kvällen här i Paris och vi kom alltså för att delta i den den 9 mai på Chevreuiltorget i Nanterre .

Det verkar vara en enorm renässans för Zouglou med tanke på alla tillställningar som anordnas både i Paris och Abidjan.
Valerie: Med tanke på den kris vi upplevt i landet har zouglousångarna föredragit att söka sig lite bakåt för att betrakta och förstå det som hände innan de ger sig ut på banan.

Pat Sacko: Vi var till och med tvungna att göra patriotiska sånger under krisen eftersom marknaden inte var redo för ett album. Även piratkopieringen gick hårt åt artisterna. Men nu när det verkar ljusna bestämde vi oss för att göra come back.

Under samma period ökade “le coupé décalé” i skala. Var dessa sångare inte rädda för piratkopiering?
Nej, det är väl lite frustrerande att behöva säga det, men de uppmuntrade på vissa sätt piratkopieringen utan att veta om det. De gjorde bara singlar och i Elfenbenskusten är det ovanligt att man köper singlar. Folk föredrar en samling av olika dj:s i stället för att köpa en originalsingel av artisten. Från samling till samling spred sig pirateriet i Elfenbenskusten. Vi vill inte göra singlar utan hela album.

Vi kan inte prata om brist på inspiration i alla fall.
Valérie: Det var det jag sa förut, att det inte är brist på inspiration. Alla zouglou-artister kan bekräfta att vi fortfarande är inspirerade. Om du vill kan jag improvisera något riktigt här och nu (säger han med allvarlig min). Men om vi ska vara seriösa så släppte vi album för att prata om krisen, för att försvara vårt land och för att prata om fred mellan olika folkgrupper. Det var vad vi var tvungna att göra under denna kris i Elfenbenskusten.

Kan man säga att piratkopieringen numera är stoppad i Elfenbenskusten?
Idag vidtar man flera åtgärder för att stoppa detta. Flera fildelare har satts i fängelse med hjälp av vissa antipiratlagar och detta fenomen har inte lika stor omfattning som i början.

Om vi återgår till ert senaste album så är Gud mycket närvarande i det.
Vi är troende från början och vi har gett ut fem album som alla varit framgångsrika. Om Gud inte har en del i detta … Vi tackar honom för hans goda gärningar och det är också anledningen till att vi i vårt senaste album frammanar honom. Och vi är säkra på att budskapet kommer fram när vi sjunger om honom.

Låt oss lämna det religiösa en stund och i stället, om ni vill, tala om de olika skandaler i showbizmiljön som ni har varit med om, t.ex. bristen på respekt för ert kontrakt till en konsert i Kamerun och andra afrikanska länder.
Det är en fråga som jag älskar för den ger mig möjlighet att klargöra/förtydliga många saker. Det står i bibeln att ”där det finns glädje finns djävulen”. Vi har aldrig haft problem med någon och i alla år som vi varit i musikbranschen har vi aldrig haft att göra med rättvisan. Det finns de som vill profitera och göra pengar på vår framgång och tyvärr får vi leva med att vissa marknadsförare inte alls är seriösa. Vad som hände i Kamerun var att en ung marknadsförare från Schweitz, där vi var i december 2008, kom fram till oss och fick oss att tro att han var det fast det inte var sant. Han ville bara utnyttja det faktum att vi var kända i Kamerun för att göra pengar bakom vår rygg. Han sa att han bjöd in oss till Kamerun för en tillställning, att han hade en orkester och att han ville att vi skulle spela två sånger live. Vi diskuterade då med Désiré Kouadio som är vår man här i Paris, men det visade sig att Mannen ifråga hade betalat våra pengar till Désiré Kouadio men att han inte hade betalat något till oss. Vi talade tydligt om att ifall han inte betalade något till oss så skulle vi inte röra oss ur fläcken. Han betalade inte och alltså begav vi oss inte av till Kamerun. På det sätt gick det till här en markndsförare som inte förstått problemet brer ut sig i alla tidningar och säger att ESPOIR 2000 har lurat honom. I själva verket är det Désiré Kouadio som är oärlig och som har lurat honom och inte vi. Vi bad honom kontakta Désiré Kouadio för att få tillbaka sina pengar. Men när det är artisten som har rätt är det ingen som talar om det, men när han har fel så omtalas det gärna eftersom är bra för tidningarna.

Om vi vänder på bladet från skandaler och i stället talar om ESPOIR och politik.
Jag måste säga att jag blev något besviken att se att vissa i Elfenbenskusten förebrår oss för det sånger vi gjorde under krisen. När vi sjunger har vi ett budskap. Elfenbenskusten var attackerat. Vi tog till mikrofonerna för att säga nej till kriget. Men ”nej till kriget” betyder inte”ja till Gbagbo”. Vi passar inte in i denna logik. Artister finns för att peka på missförhållanden i samhället. Vi ville bara säga nej till kriget, det är allt. Det fanns ingen politisk

tillhörighet i det vi gjorde.

Hur är ert förhållande till kvinnor?
Det finns ett talesätt som säger att den som älskar tuktar. Vissa tror att man älskar att angripa kvinnor för nöjes skull. Nej! Vi ger våra systrar råd. Annars tror jag att om man inte älskar någon talar man inte om henne. Vi älskar dem alltså pratar vi om dem. Vi tycker inte att de ska uppföra sig som våra mödrar men att de åtminstone uppträder anständigt.

Vad vill ni att man minns av er?
Att vi alltid har slagits för musiken i Elfenbenskusten. Zouglou-musiken är ingenting nytt idag. Det vi försöker göra idag är att bli större internationellt. Vi utökar våra kontakter, vi knackar på dörrar och slåss för att få en stor hit i Frankrike, för slå igenom en gång för alla.