Musik: Nu är den kattlika
Fely här igen!
Av Abissiri Fofana (översättning Cathrine Comber)
- Skriven i Metz lire l'article en français
Den kattlika Fely är tillbaka efter exilen i Kalifornien. Den här gången fäller den lilla ömtåliga borgaren ut klorna. Hon gör sig mallig säger elaka tungor. Nej, ”she can’t” göra någon större skada. ”Behållningen av Fely Tchaco är endast skönhet. En kattlik skönhet med lång kropp och vackra koögon. När det gäller musiken måste den finslipas…”. Det är en kommentar om ivorianskan som uttalades 1998 i Abidjan. En fantastisk flicka som visste mer om musiken än de flesta som stoltserade med att leda musikindustrin på den tiden.
Men enbart skönhet räcker inte för att slå igenom i den grymma showbiz-världen även om någon som Berry Gordy (redaktionens anteckning: Motowns grundare) hade velat imponera på musikälskare genom att spela sönder hennes skivor på radiostationerna. Som tur var har Leye Félicité Tchaco andra tillgångar.
Som barn uppmuntrade pappan henne att måla. Hon gick på några kurser, men så fort hon fick minsta tid över och pappa vände ryggen stack hon iväg för att sjunga med gruppen Tropical Band, en orkester som framträdde på Hotell Président i Yamoussokro där hon föddes.
Sanningen att säga presenterade den ivorianska showbiz-världen under 1990-talet några riktiga tungviktare, och hajarna som var ute efter att tjäna storkovan gav henne inte möjlighet att utvecklas musikaliskt. På så sätt gick hon obemärkt förbi de flesta trots sin talang som dansare, sin lovande röst och de sociala ämnena som hon tog upp.
Till det bör även hennes privatliv tilläggas. Hon gifte sig redan som 17-åring och måste tänka på sitt äktenskap samtidigt som hon ska göra musikkarriär. Det är ett helt företag!
År 2000 ledsnade hon på det och åkte till San Francisco i Kalifornien. Där höll hon sig redo, studerade, skrev in sig på två kurser, skrev låttexter, komponerade, reflekterade och tänkte på sitt hemland. Hon arbetade också med att bilda sin egen orkester.
År 2004 kom frukten av hennes arbete, hennes tystnad: ”Dezeregnan”. Det är ett album som redogör för de perioder i livet som ger människan erfarenhet. Fyra år tidigare kom ännu ett album ut: ”Awareness” (Insikt). Albumet ville ge en bild av aktuella världsfrågor och av den socialpolitiska situationen på Elfenbenskusten. Det var ett sätt för ”den kattlika” att förkunna kärleken till sitt land, men framför allt att säga att hon såsom artist och textförfattare har ett ansvar visavi den politik som drivs i hemlandet, som leder folket in i återvändsgränder.
Det var tydligen lönsamt. En av hennes låter, ”Toilata” fick ett hedersomnämnande 2009 vid en stor internationell låtskrivartävling, och stora affischtavlor visar också på godkännande. Den ”kattlika” lilla borgaren tog nu mod till sig. ”Låt oss hålla fred människor emellan, utan hänsyn till ras eller religion”. Hon är beslutsamt antirasistisk!
Hon har nämligen ”Mognat”, den lilla Fely, och det säger hon på sitt senaste album som är som en bro mellan ursprunget och den hon har blivit idag. Och när man lyssnar på ”En Louh”, som har en rytm som drar mot zouk, är det en behaglig, lugn stämma man hör. Debutens amatörmässighet är förbi. Hon gör inte längre några halvmesyrer utan hon har verkligen gjort sig till en internationell stjärna!
Den mogna Fely! Tillåt oss att skratta, hånar redan de ivorianska showbiz-hajarna om comebacken. ”Hon gör sig mallig” säger de mest tvivelaktiga. Jag säger: ”yes she can!”
