Mahi Binebine: Den mänskliga ansträngningens författare
Av Firmin Koto (översättning Katarina Koto)
- Skriven i Stockholm Lire l'article en français
Man säger om honom att han skriver som han målar med allvar och nykterhet. Det är Mahi Binebine det handlar om och han delar sin tid mellan Frankrike, Marocko och USA. En ständig resa som visar sig vara en inspirationskälla för honom. Fakta talar för sig själv när man ser alla utmärkelser som han fått och 100%Culture ville gärna porträttera honom.
Hans första roman ”Slaveriets sömn” fick priset Méditerranée 1992 och hans tre senaste verk ”Kannibaler” (1999), ”Pollen” (2001) och ”Brända skuggans jord” (2004) finns utgivna hos Fayard och är översatta till flera språk (dock ej svenska).
I sina böcker ger Mahi Binebine uttryck för den mänskliga ansträngningen. Denna hårda ansträngning som gör det möjligt att existera som människa, att överleva men framför allt att älska. Det märks framför allt i hans verk ”Kannibaler” i vilken vi möter ett tiotal personer och bland dem en kvinna och hennes barn. De försöker med risk för livet att korsa Medelhavet vid Gibraltar och vill komma till detta Europa som de ser från Tanger. De ser ljusen glimra som om de kallade på dem och sa att detta var sista chansen. Hur kan man skriva om denna desperation? I denna roman blandas ömhet, humor och råhet och det tragiska ödet över mänsklighetens kannibalism tecknas.
För Binebine är litteratur och måleri nära sammankopplade. Han ser dem som två uttryck som kompletterar varandra. Om man säger att skrivandet är en rationell process som kräver eftertanke så är det i målandet som han hittar den sanna känslan. Han finner en större frihet i den nästan irrationella konsten. Denna frihet ser man i hans konstverk som är odöpta för att vi som betraktare ska kunna skapa vår egen åsikt om den mänskliga ansträngningen. Hans teknik är speciell och han använder nästan uteslutande vax och träfärger. Mahi Binebine är en stor konstnär (Guggenheimmuséet i New York har nyligen förvärvat några verk) men han förhäver sig inte utan uttrycker sig precist. Som i sina tavlor får man gissa sig till personerna på duken, det är skuggor som åskådaren klär på och fyller med känslor.
