Modern afrikansk konst - SORO PEHOUET återbesöker kvinnans värld
par cheickna d. salif (översättning Katarina Sahlin)
- Skriven i Abidjan
Utsedd till bästa konstnär och vinnare av Grand Prix Guy Nairay, under den tredje upplagan av Nationella konsttävlingen i Elfenbenskusten, utgör Pehouet en av de unga talanger som man måste räkna med på den afrikanska konstscenen.
Denna utmärkelse gör att han idag kan förverkliga sin dröm att ha en ensamutställning, som kallas ”Svart kvinna, Afrikansk kvinna”, under senare halvan av mars på Hotel Ivoire i Abdijan i Elfenbenskusten. Konst, säger man, är framför allt ett uttrycksmedel, en skapelse från vår själ vars natur bara är en tillfällighet. Soro Pehouet tycker om att iscensätta sina verk så att iakttagaren kan fantisera kring den historia som utspelar sig på duken. Han skapar först varje tavla med utgångspunkt i en kolskiss där de mörka partierna och ljuset skiljs åt innan han fortsätter med färgläggningen. Resultatet ger fylliga och varierade scener som hyllar kvinnans sensualitet, renhet och framtid. I själva verket är tematiken vardaglig med dess glädje och sorg. En tolkning av livet och tiden som gör att vi förstår att han är uppmärksam på allt och alla.
Trettiotalet dukar utgör denna utställning och de flesta föreställer kvinnans värld. En hyllning eller ett erkännande att kvinnorna alltid givit ömhet och kärlek. Här, utan att inse det, på det undermedvetnas slingrande väg, avslöjar konstnären för iakttagaren, fastän världen är tyrannisk, att så kan en bättre värld skapas kring kvinnan.
Pehouet har, gradvis efter sin utbildning på Konstskolan, gjort sig känd genom den igenkännliga värld där personerna verkar i en perfekt gemenskap med naturen omkring dem. Kompositionen 3-2-1 (antalet personer) håller han varmt om hjärtat eftersom han med små medel kan uttrycka mycket. De gripande uttrycken i ansiktena tjänar också till figurernas mildhet. Även titlarna drar åt den utvecklade filosofin i hans skapelser.
Han använder sin bildliga vokabulär som en rik färgpalett med många bländande nyanser och en verklig explosion av eld och man ser att konstnären är lycklig över att få skapa sina tavlor ägnade åt det lyckliga livet. Därtill är han bortom denna färgfest en tveklöst begåvad tecknare. Mognaden är där och man har inget att frukta för framtiden.
